En härligt livsbejakande seglingsskildring - fyra unga, entusiastiska tjejer korsar Atlanten och seglar ett år på Cantare i Västindien och Bahamas. På vägen möts de av beundran, respekt och en och annan fördom!

"Var är den riktiga kaptenen?"
En typisk kommentar när Maria och hennes besättning lade till i hamnarna under deras årslånga segling från Sverige till Västindien och tillbaka. Och många var de fördomsfullt flinande gubbar som erbjöd sig att komma ombord och visa hur segling går till.

Det var utanför Venezuela, på en långsegling med skolskeppet Gunilla, som Maria började drömma om att ge sig ut på det stora havet, men på en mindre båt där hon själv kunde besluta om rutten och om livet ombord. Hela tiden var tanken att segla med enbart tjejer, för tar man med en kille tar alla för givet att det är han som är ansvarig ombord. Hon ville visa både sig själv och andra att hon klarade det lika bra - om inte bättre.

I juli 2009 lämnade fyra Skånetjejer mellan 20 och 25 år Sverige för många seglares dröm: en årslång segling via Biscaya, Kanarieöarna och Las Palmas till Västindien med julfirande på St Lucia i Karibien, och därifrån vidare till Bahamas och Bermuda. Båten var en B31:a, Cantare, som Maria hade fått låna av sin pappa.

Mellan Kanarieöarna och Västindien deltog de dessutom i ARC (Atlantic Rally for Cruisers) som enda båt av 225 med helt kvinnlig besättning. Båten var dessutom den tredje minsta i tävlingen.

Seglatsen har följts av många på bloggen Sailing Cantare och självklart har de synts flitigt i både båttidningar och den vanliga pressen, tjejer som seglar långt är högst ovanligt.

I boken får vi följa dem över havet - både i vardagslivet på båten och på festerna i hamnarna - i en härligt livsbejakande seglingsskildring som säkerligen kommer att inspirera både manliga och kvinnliga läsare.