-
Skraplotter
Inbunden bok.
Nyskick. Skyddsomslag i nyskick. Inbunden bok, 391 sidor. Bonnier (Stockholm, 2003). Nyskick.
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK
- ISBN
- 9100580880
- Titel
- Skraplotter
- Författare
- Ekman, Kerstin
- Förlag
- Bonnier
- Utgivningsår
- 2003
- Omfång
- 391 sidor
- Bandtyp
- Inbunden
- Mått
- 0 x 230 mm Ryggbredd 29 mm
- Vikt
- 633 g
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- Ur inledningen:¿Det var allhelgonaafton hon kom. Underligt nog.Från allhelgona är det riktig vinter. Då har snön lagt sig. Det går inte längre att krafsa fram tranbärsrevor i myren. Frostklara dagar sätter sig tjädern i topp och haren har ömsat päls och tagit den vita på. De klara isarna på tjärnar och pluttar är översnöade, ja, allt som är svart och allt som har ruttnat i hösten är borta. De döda har frid och den erbjuds också åt de levande.Jag skulle åka med kyrkskjutsen till Röbäck på allhelgonadagen för att lägga en vitmossekrans på Myrtens grav. I högmässan fick jag väl gå för att vänta in Reine som skjutsar de gamla med taxi. Men jag tålde inte prästen. Hon bara röker och babblar, sa Elias och det hade han rätt i.Denna afton i skymningen satt Elias och jag i mitt kök med varsin kopp kaffe. Det var så tyst. Det hade snöat hela eftermiddagen och Elias spår var för länge sen borta. Nu föll snön bara flinga för flinga. Då hörde vi en bil. När vi märkte att den inte körde förbi utan stannade på landsvägen ovanför huset kikade vi förstås. Elias frågade vem det var men jag visste inte. Det var en liten röd bil.Ett fruntimmer. Hon steg ur och innan hon drog ihop kappan hann jag se kragen.Dä ä en präst, sa jag.Å fan, sa Elias. Marianne skulle ju inte sluta förrän te nyår.Det var vad vi trodde. Att nya prästen var ute och hälsade på de äldre som vi kallas. Då hörde vi henne knacka på. Inte så värst försynt.Dom ä som dammsugaragenter, sa Elias. Få dom in foten så ha du dom här. Bju´na inte på kaffe.Jag sa att jag gatt gå och öppna i alla fall. Och där stod hon, barhuvad i kylan. Men hon hade bra kängor.Det var en liten kropp med stadiga ben i tjocka svarta strumpor. Ansiktet var omålat. På sätt och vis såg hon ut som en flicka fast hon måste vara gott och väl i femtioårsåldern. Fötter och händer var barnsligt små. Hon var alldeles allvarlig. Man kunde tro att hon var rädd. Ögonen var ljust blå och satt ganska tätt ihop. Hon pressade ihop läpparna och stirrade. Säg nånting människa, tänkte jag. Det man efteråt mindes bäst i hennes ansikte var näsan. Den var bred och böjd och alldeles för stor för det åldrade flickansiktet.Goddag, sa hon.Ja, det var ovanligt. Elias brukar klaga över att det bara är hej och hejdå nuförtiden.Om hon nu var präst, sa han efteråt. En skjorta med rundkrage kan väl vemsomhelst gå in och köpa sig. Han ville ha det till att hon kom för att luras, att hon var en sån som åkte runt och stal från åldringar.Hon sträckte fram handen och sa ett namn som ingen av oss förstod. Vi hade aldrig hört det förr.Jag har kommit för att min mor ska vara född i det här huset, sa hon.Ja, då ha du komme fel, sa jag.Myrten Fjellström, bodde hon inte här?Sen minns jag inte riktigt. Det vart väl tyst. Jag tror jag backade mot kökssoffan och satte mig. Jag sa antagligen att det var nåt fel. Ett missförstånd. Myrten Fjellström hade inga barn. Eller om jag inte sa nånting alls. Jag vet inte.Att hon tog fram ett kuvert ur kappfickan kommer jag ihåg. Jag var kall om fingertopparna när jag skulle ta i det och jag fumlade så att Elias tog det i stället.Ingefrid, sa han. Ingefrid Mingus. Skulle det va namnet?Jag kallas Inga men jag är döpt till Ingefrid. Brevet fick jag från en advokat i Östersund, sa hon. Jag har ärvt min mor.¿
9100580880 -
VARGSKINNET: Guds barmhärtighet, Sista rompan...
Inbunden bok. Bonnier. 2002. 400+412+392 sidor.
Mycket gott skick. Skyddsomslag i mycket gott skick. Komplett trilogi. Delarna Skraplotter och Sista Rompan är band med skyddsomslag, delen Guds Barmhärtighet är ett kartonnageband.
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK
- ISBN
- 9789100580285
- Titel
- Sista rompan
- Författare
- Ekman, Kerstin
- Förlag
- Bonnier
- Utgivningsår
- 2002
- Omfång
- 411 sidor
- Bandtyp
- Inbunden
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- När den andra delen av trilogin Vargskinnet börjar är det år 1942, och kriget har gestaltat om livet för människorna i Svartvattnet. I byn ligger ett beredskapskompani inkvarterat. Hillevi Halvarssons dotter Myrten har hunnit bli vuxen. Kristin, som bor på norska sidan med sin nya släkt, lider en svår förlust genom kriget, och Elis, konstnären, som varit tillbaka i Norge sedan en tid, tar sig efter ockupationen över gränsen till Sverige. I den här berättelsen är det främst Myrtens och Elis fortsatta öden vi får följa. När kriget är slut flyttar Myrten till Stockholm för att utbilda sig inom posten, och bort från byn tar hon med sig en hemlighet. Inte ens Kristin, hennes älskade fostersyster, vet om den. Och Elis lever vidare med sin hemlighet – om vem han är och var han kommer ifrån.Romanen utspelas på många andra platser än i Jämtland; i Stockholm, Oslo, den norska fjällvärlden, Värmland och Venedig. Men Svartvattnet finns alltid kvar för dem som flydde. De är som duvor, säger Hillevi. De kommer tillbaka. Kristin är fortfarande den genomgående berättaren i romanen, den som förbinder det gamla med det nya, den som kan se in i tiden. Hon känner glömskan sluta sig om minnena, men fjällets dofter och ljud talar ännu till henne, och hon vet att det finns platser i skogen där man alltid hör en barngråt. Förr fanns till och med ett namn för den gråten, och den var allas skuld och egendom. Sista rompan är en tättvävd och bred fortsättning på Guds barmhärtighet. Kerstin Ekman låter återigen en rik romanvärld växa fram, som i den tidigare serien Kvinnorna och staden, där livsöden och händelser flätas samman, de inre och de yttre, och där viktiga frågor ställs.Sista rompan blir huvudbok i Bonniers Bokklubb.
Bonnier 9789100580285 -
Vargskinnet del 1-3. Guds Barmhärtighet. Sist...
Inbunden bok. Albert Bonniers Förlag. 2003.
Mycket gott skick.
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK
Albert Bonniers Förlag -
Vargskinnet Skraplotter
Inbunden bok. Albert Bonniers Förlag. 2003. 391 sidor.
Nära nyskick. Skyddsomslag i nära nyskick. Utgiven av Albert Bonniers Förlag 2003. Vårvintern 1916 kommer barnmorskan Hillevi Klarin med sin hygien och sin välvilja till fjällbyn Svartvattnet i Jämtland. Hon möter en hård värld där kvinnor och barn far illa. En liten lappflicka, Risten, blir henne läs mer … läs mer
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK
- ISBN
- 9789100580889
- Titel
- Skraplotter
- Författare
- Ekman, Kerstin
- Förlag
- Bonnier
- Utgivningsår
- 2003
- Omfång
- 391 sidor
- Bandtyp
- Inbunden
- Mått
- 0 x 230 mm Ryggbredd 29 mm
- Vikt
- 633 g
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- Ur inledningen:¿Det var allhelgonaafton hon kom. Underligt nog.Från allhelgona är det riktig vinter. Då har snön lagt sig. Det går inte längre att krafsa fram tranbärsrevor i myren. Frostklara dagar sätter sig tjädern i topp och haren har ömsat päls och tagit den vita på. De klara isarna på tjärnar och pluttar är översnöade, ja, allt som är svart och allt som har ruttnat i hösten är borta. De döda har frid och den erbjuds också åt de levande.Jag skulle åka med kyrkskjutsen till Röbäck på allhelgonadagen för att lägga en vitmossekrans på Myrtens grav. I högmässan fick jag väl gå för att vänta in Reine som skjutsar de gamla med taxi. Men jag tålde inte prästen. Hon bara röker och babblar, sa Elias och det hade han rätt i.Denna afton i skymningen satt Elias och jag i mitt kök med varsin kopp kaffe. Det var så tyst. Det hade snöat hela eftermiddagen och Elias spår var för länge sen borta. Nu föll snön bara flinga för flinga. Då hörde vi en bil. När vi märkte att den inte körde förbi utan stannade på landsvägen ovanför huset kikade vi förstås. Elias frågade vem det var men jag visste inte. Det var en liten röd bil.Ett fruntimmer. Hon steg ur och innan hon drog ihop kappan hann jag se kragen.Dä ä en präst, sa jag.Å fan, sa Elias. Marianne skulle ju inte sluta förrän te nyår.Det var vad vi trodde. Att nya prästen var ute och hälsade på de äldre som vi kallas. Då hörde vi henne knacka på. Inte så värst försynt.Dom ä som dammsugaragenter, sa Elias. Få dom in foten så ha du dom här. Bju´na inte på kaffe.Jag sa att jag gatt gå och öppna i alla fall. Och där stod hon, barhuvad i kylan. Men hon hade bra kängor.Det var en liten kropp med stadiga ben i tjocka svarta strumpor. Ansiktet var omålat. På sätt och vis såg hon ut som en flicka fast hon måste vara gott och väl i femtioårsåldern. Fötter och händer var barnsligt små. Hon var alldeles allvarlig. Man kunde tro att hon var rädd. Ögonen var ljust blå och satt ganska tätt ihop. Hon pressade ihop läpparna och stirrade. Säg nånting människa, tänkte jag. Det man efteråt mindes bäst i hennes ansikte var näsan. Den var bred och böjd och alldeles för stor för det åldrade flickansiktet.Goddag, sa hon.Ja, det var ovanligt. Elias brukar klaga över att det bara är hej och hejdå nuförtiden.Om hon nu var präst, sa han efteråt. En skjorta med rundkrage kan väl vemsomhelst gå in och köpa sig. Han ville ha det till att hon kom för att luras, att hon var en sån som åkte runt och stal från åldringar.Hon sträckte fram handen och sa ett namn som ingen av oss förstod. Vi hade aldrig hört det förr.Jag har kommit för att min mor ska vara född i det här huset, sa hon.Ja, då ha du komme fel, sa jag.Myrten Fjellström, bodde hon inte här?Sen minns jag inte riktigt. Det vart väl tyst. Jag tror jag backade mot kökssoffan och satte mig. Jag sa antagligen att det var nåt fel. Ett missförstånd. Myrten Fjellström hade inga barn. Eller om jag inte sa nånting alls. Jag vet inte.Att hon tog fram ett kuvert ur kappfickan kommer jag ihåg. Jag var kall om fingertopparna när jag skulle ta i det och jag fumlade så att Elias tog det i stället.Ingefrid, sa han. Ingefrid Mingus. Skulle det va namnet?Jag kallas Inga men jag är döpt till Ingefrid. Brevet fick jag från en advokat i Östersund, sa hon. Jag har ärvt min mor.¿
Albert Bonniers Förlag 9789100580889 -
Skraplotter
Inbunden bok. Bonnier. 1 uppl. 2003. 391 sidor.
Nyskick. Skyddsomslag i nyskick. Mycket fint exemplar, inlaga och omslag som nytt, onamnad.
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK
- ISBN
- 9789100580889
- Titel
- Skraplotter
- Författare
- Ekman, Kerstin
- Förlag
- Bonnier
- Utgivningsår
- 2003
- Omfång
- 391 sidor
- Bandtyp
- Inbunden
- Mått
- 0 x 230 mm Ryggbredd 29 mm
- Vikt
- 633 g
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- Ur inledningen:¿Det var allhelgonaafton hon kom. Underligt nog.Från allhelgona är det riktig vinter. Då har snön lagt sig. Det går inte längre att krafsa fram tranbärsrevor i myren. Frostklara dagar sätter sig tjädern i topp och haren har ömsat päls och tagit den vita på. De klara isarna på tjärnar och pluttar är översnöade, ja, allt som är svart och allt som har ruttnat i hösten är borta. De döda har frid och den erbjuds också åt de levande.Jag skulle åka med kyrkskjutsen till Röbäck på allhelgonadagen för att lägga en vitmossekrans på Myrtens grav. I högmässan fick jag väl gå för att vänta in Reine som skjutsar de gamla med taxi. Men jag tålde inte prästen. Hon bara röker och babblar, sa Elias och det hade han rätt i.Denna afton i skymningen satt Elias och jag i mitt kök med varsin kopp kaffe. Det var så tyst. Det hade snöat hela eftermiddagen och Elias spår var för länge sen borta. Nu föll snön bara flinga för flinga. Då hörde vi en bil. När vi märkte att den inte körde förbi utan stannade på landsvägen ovanför huset kikade vi förstås. Elias frågade vem det var men jag visste inte. Det var en liten röd bil.Ett fruntimmer. Hon steg ur och innan hon drog ihop kappan hann jag se kragen.Dä ä en präst, sa jag.Å fan, sa Elias. Marianne skulle ju inte sluta förrän te nyår.Det var vad vi trodde. Att nya prästen var ute och hälsade på de äldre som vi kallas. Då hörde vi henne knacka på. Inte så värst försynt.Dom ä som dammsugaragenter, sa Elias. Få dom in foten så ha du dom här. Bju´na inte på kaffe.Jag sa att jag gatt gå och öppna i alla fall. Och där stod hon, barhuvad i kylan. Men hon hade bra kängor.Det var en liten kropp med stadiga ben i tjocka svarta strumpor. Ansiktet var omålat. På sätt och vis såg hon ut som en flicka fast hon måste vara gott och väl i femtioårsåldern. Fötter och händer var barnsligt små. Hon var alldeles allvarlig. Man kunde tro att hon var rädd. Ögonen var ljust blå och satt ganska tätt ihop. Hon pressade ihop läpparna och stirrade. Säg nånting människa, tänkte jag. Det man efteråt mindes bäst i hennes ansikte var näsan. Den var bred och böjd och alldeles för stor för det åldrade flickansiktet.Goddag, sa hon.Ja, det var ovanligt. Elias brukar klaga över att det bara är hej och hejdå nuförtiden.Om hon nu var präst, sa han efteråt. En skjorta med rundkrage kan väl vemsomhelst gå in och köpa sig. Han ville ha det till att hon kom för att luras, att hon var en sån som åkte runt och stal från åldringar.Hon sträckte fram handen och sa ett namn som ingen av oss förstod. Vi hade aldrig hört det förr.Jag har kommit för att min mor ska vara född i det här huset, sa hon.Ja, då ha du komme fel, sa jag.Myrten Fjellström, bodde hon inte här?Sen minns jag inte riktigt. Det vart väl tyst. Jag tror jag backade mot kökssoffan och satte mig. Jag sa antagligen att det var nåt fel. Ett missförstånd. Myrten Fjellström hade inga barn. Eller om jag inte sa nånting alls. Jag vet inte.Att hon tog fram ett kuvert ur kappfickan kommer jag ihåg. Jag var kall om fingertopparna när jag skulle ta i det och jag fumlade så att Elias tog det i stället.Ingefrid, sa han. Ingefrid Mingus. Skulle det va namnet?Jag kallas Inga men jag är döpt till Ingefrid. Brevet fick jag från en advokat i Östersund, sa hon. Jag har ärvt min mor.¿
Bonnier 1 9789100580889 -
VARGSKINNET: Guds barmhärtighet, Sista rompan...
Inbunden bok. Albert Bonniers Förlag. 2003. 400+412+392 sidor.
Gott skick. Skyddsomslag i mycket gott skick. Komplett trilogi. Delen Guds barmhärtighet är i gott skick, lätt snedläst, omslaget sitter lite löst. Första försättsbladet är utrivet i delen Skraplotter. Delen sista rompan är i mycket gott skick. … läs mer
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK
- ISBN
- 9789100580889
- Titel
- Skraplotter
- Författare
- Ekman, Kerstin
- Förlag
- Bonnier
- Utgivningsår
- 2003
- Omfång
- 391 sidor
- Bandtyp
- Inbunden
- Mått
- 0 x 230 mm Ryggbredd 29 mm
- Vikt
- 633 g
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- Ur inledningen:¿Det var allhelgonaafton hon kom. Underligt nog.Från allhelgona är det riktig vinter. Då har snön lagt sig. Det går inte längre att krafsa fram tranbärsrevor i myren. Frostklara dagar sätter sig tjädern i topp och haren har ömsat päls och tagit den vita på. De klara isarna på tjärnar och pluttar är översnöade, ja, allt som är svart och allt som har ruttnat i hösten är borta. De döda har frid och den erbjuds också åt de levande.Jag skulle åka med kyrkskjutsen till Röbäck på allhelgonadagen för att lägga en vitmossekrans på Myrtens grav. I högmässan fick jag väl gå för att vänta in Reine som skjutsar de gamla med taxi. Men jag tålde inte prästen. Hon bara röker och babblar, sa Elias och det hade han rätt i.Denna afton i skymningen satt Elias och jag i mitt kök med varsin kopp kaffe. Det var så tyst. Det hade snöat hela eftermiddagen och Elias spår var för länge sen borta. Nu föll snön bara flinga för flinga. Då hörde vi en bil. När vi märkte att den inte körde förbi utan stannade på landsvägen ovanför huset kikade vi förstås. Elias frågade vem det var men jag visste inte. Det var en liten röd bil.Ett fruntimmer. Hon steg ur och innan hon drog ihop kappan hann jag se kragen.Dä ä en präst, sa jag.Å fan, sa Elias. Marianne skulle ju inte sluta förrän te nyår.Det var vad vi trodde. Att nya prästen var ute och hälsade på de äldre som vi kallas. Då hörde vi henne knacka på. Inte så värst försynt.Dom ä som dammsugaragenter, sa Elias. Få dom in foten så ha du dom här. Bju´na inte på kaffe.Jag sa att jag gatt gå och öppna i alla fall. Och där stod hon, barhuvad i kylan. Men hon hade bra kängor.Det var en liten kropp med stadiga ben i tjocka svarta strumpor. Ansiktet var omålat. På sätt och vis såg hon ut som en flicka fast hon måste vara gott och väl i femtioårsåldern. Fötter och händer var barnsligt små. Hon var alldeles allvarlig. Man kunde tro att hon var rädd. Ögonen var ljust blå och satt ganska tätt ihop. Hon pressade ihop läpparna och stirrade. Säg nånting människa, tänkte jag. Det man efteråt mindes bäst i hennes ansikte var näsan. Den var bred och böjd och alldeles för stor för det åldrade flickansiktet.Goddag, sa hon.Ja, det var ovanligt. Elias brukar klaga över att det bara är hej och hejdå nuförtiden.Om hon nu var präst, sa han efteråt. En skjorta med rundkrage kan väl vemsomhelst gå in och köpa sig. Han ville ha det till att hon kom för att luras, att hon var en sån som åkte runt och stal från åldringar.Hon sträckte fram handen och sa ett namn som ingen av oss förstod. Vi hade aldrig hört det förr.Jag har kommit för att min mor ska vara född i det här huset, sa hon.Ja, då ha du komme fel, sa jag.Myrten Fjellström, bodde hon inte här?Sen minns jag inte riktigt. Det vart väl tyst. Jag tror jag backade mot kökssoffan och satte mig. Jag sa antagligen att det var nåt fel. Ett missförstånd. Myrten Fjellström hade inga barn. Eller om jag inte sa nånting alls. Jag vet inte.Att hon tog fram ett kuvert ur kappfickan kommer jag ihåg. Jag var kall om fingertopparna när jag skulle ta i det och jag fumlade så att Elias tog det i stället.Ingefrid, sa han. Ingefrid Mingus. Skulle det va namnet?Jag kallas Inga men jag är döpt till Ingefrid. Brevet fick jag från en advokat i Östersund, sa hon. Jag har ärvt min mor.¿
Albert Bonniers Förlag 9789100580889 -
Skraplotter
Inbunden bok. Albert Bonniers Förlag. 2003. 392 sidor.
Nära nyskick. Skyddsomslag i mycket gott skick.
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK
- ISBN
- 9789100580889
- Titel
- Skraplotter
- Författare
- Ekman, Kerstin
- Förlag
- Bonnier
- Utgivningsår
- 2003
- Omfång
- 391 sidor
- Bandtyp
- Inbunden
- Mått
- 0 x 230 mm Ryggbredd 29 mm
- Vikt
- 633 g
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- Ur inledningen:¿Det var allhelgonaafton hon kom. Underligt nog.Från allhelgona är det riktig vinter. Då har snön lagt sig. Det går inte längre att krafsa fram tranbärsrevor i myren. Frostklara dagar sätter sig tjädern i topp och haren har ömsat päls och tagit den vita på. De klara isarna på tjärnar och pluttar är översnöade, ja, allt som är svart och allt som har ruttnat i hösten är borta. De döda har frid och den erbjuds också åt de levande.Jag skulle åka med kyrkskjutsen till Röbäck på allhelgonadagen för att lägga en vitmossekrans på Myrtens grav. I högmässan fick jag väl gå för att vänta in Reine som skjutsar de gamla med taxi. Men jag tålde inte prästen. Hon bara röker och babblar, sa Elias och det hade han rätt i.Denna afton i skymningen satt Elias och jag i mitt kök med varsin kopp kaffe. Det var så tyst. Det hade snöat hela eftermiddagen och Elias spår var för länge sen borta. Nu föll snön bara flinga för flinga. Då hörde vi en bil. När vi märkte att den inte körde förbi utan stannade på landsvägen ovanför huset kikade vi förstås. Elias frågade vem det var men jag visste inte. Det var en liten röd bil.Ett fruntimmer. Hon steg ur och innan hon drog ihop kappan hann jag se kragen.Dä ä en präst, sa jag.Å fan, sa Elias. Marianne skulle ju inte sluta förrän te nyår.Det var vad vi trodde. Att nya prästen var ute och hälsade på de äldre som vi kallas. Då hörde vi henne knacka på. Inte så värst försynt.Dom ä som dammsugaragenter, sa Elias. Få dom in foten så ha du dom här. Bju´na inte på kaffe.Jag sa att jag gatt gå och öppna i alla fall. Och där stod hon, barhuvad i kylan. Men hon hade bra kängor.Det var en liten kropp med stadiga ben i tjocka svarta strumpor. Ansiktet var omålat. På sätt och vis såg hon ut som en flicka fast hon måste vara gott och väl i femtioårsåldern. Fötter och händer var barnsligt små. Hon var alldeles allvarlig. Man kunde tro att hon var rädd. Ögonen var ljust blå och satt ganska tätt ihop. Hon pressade ihop läpparna och stirrade. Säg nånting människa, tänkte jag. Det man efteråt mindes bäst i hennes ansikte var näsan. Den var bred och böjd och alldeles för stor för det åldrade flickansiktet.Goddag, sa hon.Ja, det var ovanligt. Elias brukar klaga över att det bara är hej och hejdå nuförtiden.Om hon nu var präst, sa han efteråt. En skjorta med rundkrage kan väl vemsomhelst gå in och köpa sig. Han ville ha det till att hon kom för att luras, att hon var en sån som åkte runt och stal från åldringar.Hon sträckte fram handen och sa ett namn som ingen av oss förstod. Vi hade aldrig hört det förr.Jag har kommit för att min mor ska vara född i det här huset, sa hon.Ja, då ha du komme fel, sa jag.Myrten Fjellström, bodde hon inte här?Sen minns jag inte riktigt. Det vart väl tyst. Jag tror jag backade mot kökssoffan och satte mig. Jag sa antagligen att det var nåt fel. Ett missförstånd. Myrten Fjellström hade inga barn. Eller om jag inte sa nånting alls. Jag vet inte.Att hon tog fram ett kuvert ur kappfickan kommer jag ihåg. Jag var kall om fingertopparna när jag skulle ta i det och jag fumlade så att Elias tog det i stället.Ingefrid, sa han. Ingefrid Mingus. Skulle det va namnet?Jag kallas Inga men jag är döpt till Ingefrid. Brevet fick jag från en advokat i Östersund, sa hon. Jag har ärvt min mor.¿
Albert Bonniers Förlag 9789100580889 -
Skraplotter
Inbunden bok. Albert Bonniers Förlag. 2004. 392 sidor.
ISBN 9789143011371
Nära nyskick. Skyddsomslag i nära nyskick.
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK
Albert Bonniers Förlag 9789143011371 -
Skraplotter
Inbunden bok. Albert Bonniers Förlag. 2003. 392 sidor.
Nyskick. Skyddsomslag i mycket gott skick.
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK
- ISBN
- 9789100580889
- Titel
- Skraplotter
- Författare
- Ekman, Kerstin
- Förlag
- Bonnier
- Utgivningsår
- 2003
- Omfång
- 391 sidor
- Bandtyp
- Inbunden
- Mått
- 0 x 230 mm Ryggbredd 29 mm
- Vikt
- 633 g
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- Ur inledningen:¿Det var allhelgonaafton hon kom. Underligt nog.Från allhelgona är det riktig vinter. Då har snön lagt sig. Det går inte längre att krafsa fram tranbärsrevor i myren. Frostklara dagar sätter sig tjädern i topp och haren har ömsat päls och tagit den vita på. De klara isarna på tjärnar och pluttar är översnöade, ja, allt som är svart och allt som har ruttnat i hösten är borta. De döda har frid och den erbjuds också åt de levande.Jag skulle åka med kyrkskjutsen till Röbäck på allhelgonadagen för att lägga en vitmossekrans på Myrtens grav. I högmässan fick jag väl gå för att vänta in Reine som skjutsar de gamla med taxi. Men jag tålde inte prästen. Hon bara röker och babblar, sa Elias och det hade han rätt i.Denna afton i skymningen satt Elias och jag i mitt kök med varsin kopp kaffe. Det var så tyst. Det hade snöat hela eftermiddagen och Elias spår var för länge sen borta. Nu föll snön bara flinga för flinga. Då hörde vi en bil. När vi märkte att den inte körde förbi utan stannade på landsvägen ovanför huset kikade vi förstås. Elias frågade vem det var men jag visste inte. Det var en liten röd bil.Ett fruntimmer. Hon steg ur och innan hon drog ihop kappan hann jag se kragen.Dä ä en präst, sa jag.Å fan, sa Elias. Marianne skulle ju inte sluta förrän te nyår.Det var vad vi trodde. Att nya prästen var ute och hälsade på de äldre som vi kallas. Då hörde vi henne knacka på. Inte så värst försynt.Dom ä som dammsugaragenter, sa Elias. Få dom in foten så ha du dom här. Bju´na inte på kaffe.Jag sa att jag gatt gå och öppna i alla fall. Och där stod hon, barhuvad i kylan. Men hon hade bra kängor.Det var en liten kropp med stadiga ben i tjocka svarta strumpor. Ansiktet var omålat. På sätt och vis såg hon ut som en flicka fast hon måste vara gott och väl i femtioårsåldern. Fötter och händer var barnsligt små. Hon var alldeles allvarlig. Man kunde tro att hon var rädd. Ögonen var ljust blå och satt ganska tätt ihop. Hon pressade ihop läpparna och stirrade. Säg nånting människa, tänkte jag. Det man efteråt mindes bäst i hennes ansikte var näsan. Den var bred och böjd och alldeles för stor för det åldrade flickansiktet.Goddag, sa hon.Ja, det var ovanligt. Elias brukar klaga över att det bara är hej och hejdå nuförtiden.Om hon nu var präst, sa han efteråt. En skjorta med rundkrage kan väl vemsomhelst gå in och köpa sig. Han ville ha det till att hon kom för att luras, att hon var en sån som åkte runt och stal från åldringar.Hon sträckte fram handen och sa ett namn som ingen av oss förstod. Vi hade aldrig hört det förr.Jag har kommit för att min mor ska vara född i det här huset, sa hon.Ja, då ha du komme fel, sa jag.Myrten Fjellström, bodde hon inte här?Sen minns jag inte riktigt. Det vart väl tyst. Jag tror jag backade mot kökssoffan och satte mig. Jag sa antagligen att det var nåt fel. Ett missförstånd. Myrten Fjellström hade inga barn. Eller om jag inte sa nånting alls. Jag vet inte.Att hon tog fram ett kuvert ur kappfickan kommer jag ihåg. Jag var kall om fingertopparna när jag skulle ta i det och jag fumlade så att Elias tog det i stället.Ingefrid, sa han. Ingefrid Mingus. Skulle det va namnet?Jag kallas Inga men jag är döpt till Ingefrid. Brevet fick jag från en advokat i Östersund, sa hon. Jag har ärvt min mor.¿
Albert Bonniers Förlag 9789100580889 -
Skraplotter
Inbunden bok. Albert Bonniers Förlag. 2003. 392 sidor.
Mycket gott skick. Skyddsomslag i gott skick.
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK
- ISBN
- 9789100580889
- Titel
- Skraplotter
- Författare
- Ekman, Kerstin
- Förlag
- Bonnier
- Utgivningsår
- 2003
- Omfång
- 391 sidor
- Bandtyp
- Inbunden
- Mått
- 0 x 230 mm Ryggbredd 29 mm
- Vikt
- 633 g
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- Ur inledningen:¿Det var allhelgonaafton hon kom. Underligt nog.Från allhelgona är det riktig vinter. Då har snön lagt sig. Det går inte längre att krafsa fram tranbärsrevor i myren. Frostklara dagar sätter sig tjädern i topp och haren har ömsat päls och tagit den vita på. De klara isarna på tjärnar och pluttar är översnöade, ja, allt som är svart och allt som har ruttnat i hösten är borta. De döda har frid och den erbjuds också åt de levande.Jag skulle åka med kyrkskjutsen till Röbäck på allhelgonadagen för att lägga en vitmossekrans på Myrtens grav. I högmässan fick jag väl gå för att vänta in Reine som skjutsar de gamla med taxi. Men jag tålde inte prästen. Hon bara röker och babblar, sa Elias och det hade han rätt i.Denna afton i skymningen satt Elias och jag i mitt kök med varsin kopp kaffe. Det var så tyst. Det hade snöat hela eftermiddagen och Elias spår var för länge sen borta. Nu föll snön bara flinga för flinga. Då hörde vi en bil. När vi märkte att den inte körde förbi utan stannade på landsvägen ovanför huset kikade vi förstås. Elias frågade vem det var men jag visste inte. Det var en liten röd bil.Ett fruntimmer. Hon steg ur och innan hon drog ihop kappan hann jag se kragen.Dä ä en präst, sa jag.Å fan, sa Elias. Marianne skulle ju inte sluta förrän te nyår.Det var vad vi trodde. Att nya prästen var ute och hälsade på de äldre som vi kallas. Då hörde vi henne knacka på. Inte så värst försynt.Dom ä som dammsugaragenter, sa Elias. Få dom in foten så ha du dom här. Bju´na inte på kaffe.Jag sa att jag gatt gå och öppna i alla fall. Och där stod hon, barhuvad i kylan. Men hon hade bra kängor.Det var en liten kropp med stadiga ben i tjocka svarta strumpor. Ansiktet var omålat. På sätt och vis såg hon ut som en flicka fast hon måste vara gott och väl i femtioårsåldern. Fötter och händer var barnsligt små. Hon var alldeles allvarlig. Man kunde tro att hon var rädd. Ögonen var ljust blå och satt ganska tätt ihop. Hon pressade ihop läpparna och stirrade. Säg nånting människa, tänkte jag. Det man efteråt mindes bäst i hennes ansikte var näsan. Den var bred och böjd och alldeles för stor för det åldrade flickansiktet.Goddag, sa hon.Ja, det var ovanligt. Elias brukar klaga över att det bara är hej och hejdå nuförtiden.Om hon nu var präst, sa han efteråt. En skjorta med rundkrage kan väl vemsomhelst gå in och köpa sig. Han ville ha det till att hon kom för att luras, att hon var en sån som åkte runt och stal från åldringar.Hon sträckte fram handen och sa ett namn som ingen av oss förstod. Vi hade aldrig hört det förr.Jag har kommit för att min mor ska vara född i det här huset, sa hon.Ja, då ha du komme fel, sa jag.Myrten Fjellström, bodde hon inte här?Sen minns jag inte riktigt. Det vart väl tyst. Jag tror jag backade mot kökssoffan och satte mig. Jag sa antagligen att det var nåt fel. Ett missförstånd. Myrten Fjellström hade inga barn. Eller om jag inte sa nånting alls. Jag vet inte.Att hon tog fram ett kuvert ur kappfickan kommer jag ihåg. Jag var kall om fingertopparna när jag skulle ta i det och jag fumlade så att Elias tog det i stället.Ingefrid, sa han. Ingefrid Mingus. Skulle det va namnet?Jag kallas Inga men jag är döpt till Ingefrid. Brevet fick jag från en advokat i Östersund, sa hon. Jag har ärvt min mor.¿
Albert Bonniers Förlag 9789100580889 -
Skraplotter
Inbunden bok. Albert Bonniers Förlag. 2003. 392 sidor.
Mycket gott skick. Skyddsomslag i mycket gott skick.
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK
- ISBN
- 9789100580889
- Titel
- Skraplotter
- Författare
- Ekman, Kerstin
- Förlag
- Bonnier
- Utgivningsår
- 2003
- Omfång
- 391 sidor
- Bandtyp
- Inbunden
- Mått
- 0 x 230 mm Ryggbredd 29 mm
- Vikt
- 633 g
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- Ur inledningen:¿Det var allhelgonaafton hon kom. Underligt nog.Från allhelgona är det riktig vinter. Då har snön lagt sig. Det går inte längre att krafsa fram tranbärsrevor i myren. Frostklara dagar sätter sig tjädern i topp och haren har ömsat päls och tagit den vita på. De klara isarna på tjärnar och pluttar är översnöade, ja, allt som är svart och allt som har ruttnat i hösten är borta. De döda har frid och den erbjuds också åt de levande.Jag skulle åka med kyrkskjutsen till Röbäck på allhelgonadagen för att lägga en vitmossekrans på Myrtens grav. I högmässan fick jag väl gå för att vänta in Reine som skjutsar de gamla med taxi. Men jag tålde inte prästen. Hon bara röker och babblar, sa Elias och det hade han rätt i.Denna afton i skymningen satt Elias och jag i mitt kök med varsin kopp kaffe. Det var så tyst. Det hade snöat hela eftermiddagen och Elias spår var för länge sen borta. Nu föll snön bara flinga för flinga. Då hörde vi en bil. När vi märkte att den inte körde förbi utan stannade på landsvägen ovanför huset kikade vi förstås. Elias frågade vem det var men jag visste inte. Det var en liten röd bil.Ett fruntimmer. Hon steg ur och innan hon drog ihop kappan hann jag se kragen.Dä ä en präst, sa jag.Å fan, sa Elias. Marianne skulle ju inte sluta förrän te nyår.Det var vad vi trodde. Att nya prästen var ute och hälsade på de äldre som vi kallas. Då hörde vi henne knacka på. Inte så värst försynt.Dom ä som dammsugaragenter, sa Elias. Få dom in foten så ha du dom här. Bju´na inte på kaffe.Jag sa att jag gatt gå och öppna i alla fall. Och där stod hon, barhuvad i kylan. Men hon hade bra kängor.Det var en liten kropp med stadiga ben i tjocka svarta strumpor. Ansiktet var omålat. På sätt och vis såg hon ut som en flicka fast hon måste vara gott och väl i femtioårsåldern. Fötter och händer var barnsligt små. Hon var alldeles allvarlig. Man kunde tro att hon var rädd. Ögonen var ljust blå och satt ganska tätt ihop. Hon pressade ihop läpparna och stirrade. Säg nånting människa, tänkte jag. Det man efteråt mindes bäst i hennes ansikte var näsan. Den var bred och böjd och alldeles för stor för det åldrade flickansiktet.Goddag, sa hon.Ja, det var ovanligt. Elias brukar klaga över att det bara är hej och hejdå nuförtiden.Om hon nu var präst, sa han efteråt. En skjorta med rundkrage kan väl vemsomhelst gå in och köpa sig. Han ville ha det till att hon kom för att luras, att hon var en sån som åkte runt och stal från åldringar.Hon sträckte fram handen och sa ett namn som ingen av oss förstod. Vi hade aldrig hört det förr.Jag har kommit för att min mor ska vara född i det här huset, sa hon.Ja, då ha du komme fel, sa jag.Myrten Fjellström, bodde hon inte här?Sen minns jag inte riktigt. Det vart väl tyst. Jag tror jag backade mot kökssoffan och satte mig. Jag sa antagligen att det var nåt fel. Ett missförstånd. Myrten Fjellström hade inga barn. Eller om jag inte sa nånting alls. Jag vet inte.Att hon tog fram ett kuvert ur kappfickan kommer jag ihåg. Jag var kall om fingertopparna när jag skulle ta i det och jag fumlade så att Elias tog det i stället.Ingefrid, sa han. Ingefrid Mingus. Skulle det va namnet?Jag kallas Inga men jag är döpt till Ingefrid. Brevet fick jag från en advokat i Östersund, sa hon. Jag har ärvt min mor.¿
Albert Bonniers Förlag 9789100580889 -
Vargskinnet del 1-3: Hela trilogin (1. Guds b...
Inbunden bok. Albert Bonniers Förlag.
Mycket gott skick. Skyddsomslag i mycket gott skick. Utgivna 2005+2002+2003. 399+411+391 sidor. Andra bokens skyddsomslag är lite buckligt i nederkanten och ryggen har liten reva.
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK
- ISBN
- 9789143010381
- Titel
- Guds barmhärtighet
- Författare
- Ekman, Kerstin
- Förlag
- Bonnierförlagen
- Utgivningsår
- 2003
- Omfång
- 399 sidor
- Bandtyp
- Inbunden
- Mått
- 0 x 220 mm
- Språk
- Svenska
Albert Bonniers Förlag 9789143010381 -
Skraplotter
Inbunden bok. Albert Bonniers Förlag. 2003. 392 sidor.
Mycket gott skick. Inga anteckningar. Skyddsomslag i mycket gott skick. Augustprisvinnare 2003.
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK
- ISBN
- 9789100580889
- Titel
- Skraplotter
- Författare
- Ekman, Kerstin
- Förlag
- Bonnier
- Utgivningsår
- 2003
- Omfång
- 391 sidor
- Bandtyp
- Inbunden
- Mått
- 0 x 230 mm Ryggbredd 29 mm
- Vikt
- 633 g
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- Ur inledningen:¿Det var allhelgonaafton hon kom. Underligt nog.Från allhelgona är det riktig vinter. Då har snön lagt sig. Det går inte längre att krafsa fram tranbärsrevor i myren. Frostklara dagar sätter sig tjädern i topp och haren har ömsat päls och tagit den vita på. De klara isarna på tjärnar och pluttar är översnöade, ja, allt som är svart och allt som har ruttnat i hösten är borta. De döda har frid och den erbjuds också åt de levande.Jag skulle åka med kyrkskjutsen till Röbäck på allhelgonadagen för att lägga en vitmossekrans på Myrtens grav. I högmässan fick jag väl gå för att vänta in Reine som skjutsar de gamla med taxi. Men jag tålde inte prästen. Hon bara röker och babblar, sa Elias och det hade han rätt i.Denna afton i skymningen satt Elias och jag i mitt kök med varsin kopp kaffe. Det var så tyst. Det hade snöat hela eftermiddagen och Elias spår var för länge sen borta. Nu föll snön bara flinga för flinga. Då hörde vi en bil. När vi märkte att den inte körde förbi utan stannade på landsvägen ovanför huset kikade vi förstås. Elias frågade vem det var men jag visste inte. Det var en liten röd bil.Ett fruntimmer. Hon steg ur och innan hon drog ihop kappan hann jag se kragen.Dä ä en präst, sa jag.Å fan, sa Elias. Marianne skulle ju inte sluta förrän te nyår.Det var vad vi trodde. Att nya prästen var ute och hälsade på de äldre som vi kallas. Då hörde vi henne knacka på. Inte så värst försynt.Dom ä som dammsugaragenter, sa Elias. Få dom in foten så ha du dom här. Bju´na inte på kaffe.Jag sa att jag gatt gå och öppna i alla fall. Och där stod hon, barhuvad i kylan. Men hon hade bra kängor.Det var en liten kropp med stadiga ben i tjocka svarta strumpor. Ansiktet var omålat. På sätt och vis såg hon ut som en flicka fast hon måste vara gott och väl i femtioårsåldern. Fötter och händer var barnsligt små. Hon var alldeles allvarlig. Man kunde tro att hon var rädd. Ögonen var ljust blå och satt ganska tätt ihop. Hon pressade ihop läpparna och stirrade. Säg nånting människa, tänkte jag. Det man efteråt mindes bäst i hennes ansikte var näsan. Den var bred och böjd och alldeles för stor för det åldrade flickansiktet.Goddag, sa hon.Ja, det var ovanligt. Elias brukar klaga över att det bara är hej och hejdå nuförtiden.Om hon nu var präst, sa han efteråt. En skjorta med rundkrage kan väl vemsomhelst gå in och köpa sig. Han ville ha det till att hon kom för att luras, att hon var en sån som åkte runt och stal från åldringar.Hon sträckte fram handen och sa ett namn som ingen av oss förstod. Vi hade aldrig hört det förr.Jag har kommit för att min mor ska vara född i det här huset, sa hon.Ja, då ha du komme fel, sa jag.Myrten Fjellström, bodde hon inte här?Sen minns jag inte riktigt. Det vart väl tyst. Jag tror jag backade mot kökssoffan och satte mig. Jag sa antagligen att det var nåt fel. Ett missförstånd. Myrten Fjellström hade inga barn. Eller om jag inte sa nånting alls. Jag vet inte.Att hon tog fram ett kuvert ur kappfickan kommer jag ihåg. Jag var kall om fingertopparna när jag skulle ta i det och jag fumlade så att Elias tog det i stället.Ingefrid, sa han. Ingefrid Mingus. Skulle det va namnet?Jag kallas Inga men jag är döpt till Ingefrid. Brevet fick jag från en advokat i Östersund, sa hon. Jag har ärvt min mor.¿
Albert Bonniers Förlag 9789100580889 -
Skraplotter
Inbunden bok. Albert Bonniers Förlag. 2003. 392 sidor.
Mycket gott skick. Skyddsomslag i mycket gott skick. Skyddsomslaget har små hanteringsspår
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK
- ISBN
- 9789100580889
- Titel
- Skraplotter
- Författare
- Ekman, Kerstin
- Förlag
- Bonnier
- Utgivningsår
- 2003
- Omfång
- 391 sidor
- Bandtyp
- Inbunden
- Mått
- 0 x 230 mm Ryggbredd 29 mm
- Vikt
- 633 g
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- Ur inledningen:¿Det var allhelgonaafton hon kom. Underligt nog.Från allhelgona är det riktig vinter. Då har snön lagt sig. Det går inte längre att krafsa fram tranbärsrevor i myren. Frostklara dagar sätter sig tjädern i topp och haren har ömsat päls och tagit den vita på. De klara isarna på tjärnar och pluttar är översnöade, ja, allt som är svart och allt som har ruttnat i hösten är borta. De döda har frid och den erbjuds också åt de levande.Jag skulle åka med kyrkskjutsen till Röbäck på allhelgonadagen för att lägga en vitmossekrans på Myrtens grav. I högmässan fick jag väl gå för att vänta in Reine som skjutsar de gamla med taxi. Men jag tålde inte prästen. Hon bara röker och babblar, sa Elias och det hade han rätt i.Denna afton i skymningen satt Elias och jag i mitt kök med varsin kopp kaffe. Det var så tyst. Det hade snöat hela eftermiddagen och Elias spår var för länge sen borta. Nu föll snön bara flinga för flinga. Då hörde vi en bil. När vi märkte att den inte körde förbi utan stannade på landsvägen ovanför huset kikade vi förstås. Elias frågade vem det var men jag visste inte. Det var en liten röd bil.Ett fruntimmer. Hon steg ur och innan hon drog ihop kappan hann jag se kragen.Dä ä en präst, sa jag.Å fan, sa Elias. Marianne skulle ju inte sluta förrän te nyår.Det var vad vi trodde. Att nya prästen var ute och hälsade på de äldre som vi kallas. Då hörde vi henne knacka på. Inte så värst försynt.Dom ä som dammsugaragenter, sa Elias. Få dom in foten så ha du dom här. Bju´na inte på kaffe.Jag sa att jag gatt gå och öppna i alla fall. Och där stod hon, barhuvad i kylan. Men hon hade bra kängor.Det var en liten kropp med stadiga ben i tjocka svarta strumpor. Ansiktet var omålat. På sätt och vis såg hon ut som en flicka fast hon måste vara gott och väl i femtioårsåldern. Fötter och händer var barnsligt små. Hon var alldeles allvarlig. Man kunde tro att hon var rädd. Ögonen var ljust blå och satt ganska tätt ihop. Hon pressade ihop läpparna och stirrade. Säg nånting människa, tänkte jag. Det man efteråt mindes bäst i hennes ansikte var näsan. Den var bred och böjd och alldeles för stor för det åldrade flickansiktet.Goddag, sa hon.Ja, det var ovanligt. Elias brukar klaga över att det bara är hej och hejdå nuförtiden.Om hon nu var präst, sa han efteråt. En skjorta med rundkrage kan väl vemsomhelst gå in och köpa sig. Han ville ha det till att hon kom för att luras, att hon var en sån som åkte runt och stal från åldringar.Hon sträckte fram handen och sa ett namn som ingen av oss förstod. Vi hade aldrig hört det förr.Jag har kommit för att min mor ska vara född i det här huset, sa hon.Ja, då ha du komme fel, sa jag.Myrten Fjellström, bodde hon inte här?Sen minns jag inte riktigt. Det vart väl tyst. Jag tror jag backade mot kökssoffan och satte mig. Jag sa antagligen att det var nåt fel. Ett missförstånd. Myrten Fjellström hade inga barn. Eller om jag inte sa nånting alls. Jag vet inte.Att hon tog fram ett kuvert ur kappfickan kommer jag ihåg. Jag var kall om fingertopparna när jag skulle ta i det och jag fumlade så att Elias tog det i stället.Ingefrid, sa han. Ingefrid Mingus. Skulle det va namnet?Jag kallas Inga men jag är döpt till Ingefrid. Brevet fick jag från en advokat i Östersund, sa hon. Jag har ärvt min mor.¿
Albert Bonniers Förlag 9789100580889 -
Skraplotter
Inbunden bok. Albert Bonniers Förlag. 2003. 392 sidor.
Mycket gott skick. Skyddsomslag i mycket gott skick.
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK
- ISBN
- 9789100580889
- Titel
- Skraplotter
- Författare
- Ekman, Kerstin
- Förlag
- Bonnier
- Utgivningsår
- 2003
- Omfång
- 391 sidor
- Bandtyp
- Inbunden
- Mått
- 0 x 230 mm Ryggbredd 29 mm
- Vikt
- 633 g
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- Ur inledningen:¿Det var allhelgonaafton hon kom. Underligt nog.Från allhelgona är det riktig vinter. Då har snön lagt sig. Det går inte längre att krafsa fram tranbärsrevor i myren. Frostklara dagar sätter sig tjädern i topp och haren har ömsat päls och tagit den vita på. De klara isarna på tjärnar och pluttar är översnöade, ja, allt som är svart och allt som har ruttnat i hösten är borta. De döda har frid och den erbjuds också åt de levande.Jag skulle åka med kyrkskjutsen till Röbäck på allhelgonadagen för att lägga en vitmossekrans på Myrtens grav. I högmässan fick jag väl gå för att vänta in Reine som skjutsar de gamla med taxi. Men jag tålde inte prästen. Hon bara röker och babblar, sa Elias och det hade han rätt i.Denna afton i skymningen satt Elias och jag i mitt kök med varsin kopp kaffe. Det var så tyst. Det hade snöat hela eftermiddagen och Elias spår var för länge sen borta. Nu föll snön bara flinga för flinga. Då hörde vi en bil. När vi märkte att den inte körde förbi utan stannade på landsvägen ovanför huset kikade vi förstås. Elias frågade vem det var men jag visste inte. Det var en liten röd bil.Ett fruntimmer. Hon steg ur och innan hon drog ihop kappan hann jag se kragen.Dä ä en präst, sa jag.Å fan, sa Elias. Marianne skulle ju inte sluta förrän te nyår.Det var vad vi trodde. Att nya prästen var ute och hälsade på de äldre som vi kallas. Då hörde vi henne knacka på. Inte så värst försynt.Dom ä som dammsugaragenter, sa Elias. Få dom in foten så ha du dom här. Bju´na inte på kaffe.Jag sa att jag gatt gå och öppna i alla fall. Och där stod hon, barhuvad i kylan. Men hon hade bra kängor.Det var en liten kropp med stadiga ben i tjocka svarta strumpor. Ansiktet var omålat. På sätt och vis såg hon ut som en flicka fast hon måste vara gott och väl i femtioårsåldern. Fötter och händer var barnsligt små. Hon var alldeles allvarlig. Man kunde tro att hon var rädd. Ögonen var ljust blå och satt ganska tätt ihop. Hon pressade ihop läpparna och stirrade. Säg nånting människa, tänkte jag. Det man efteråt mindes bäst i hennes ansikte var näsan. Den var bred och böjd och alldeles för stor för det åldrade flickansiktet.Goddag, sa hon.Ja, det var ovanligt. Elias brukar klaga över att det bara är hej och hejdå nuförtiden.Om hon nu var präst, sa han efteråt. En skjorta med rundkrage kan väl vemsomhelst gå in och köpa sig. Han ville ha det till att hon kom för att luras, att hon var en sån som åkte runt och stal från åldringar.Hon sträckte fram handen och sa ett namn som ingen av oss förstod. Vi hade aldrig hört det förr.Jag har kommit för att min mor ska vara född i det här huset, sa hon.Ja, då ha du komme fel, sa jag.Myrten Fjellström, bodde hon inte här?Sen minns jag inte riktigt. Det vart väl tyst. Jag tror jag backade mot kökssoffan och satte mig. Jag sa antagligen att det var nåt fel. Ett missförstånd. Myrten Fjellström hade inga barn. Eller om jag inte sa nånting alls. Jag vet inte.Att hon tog fram ett kuvert ur kappfickan kommer jag ihåg. Jag var kall om fingertopparna när jag skulle ta i det och jag fumlade så att Elias tog det i stället.Ingefrid, sa han. Ingefrid Mingus. Skulle det va namnet?Jag kallas Inga men jag är döpt till Ingefrid. Brevet fick jag från en advokat i Östersund, sa hon. Jag har ärvt min mor.¿
Albert Bonniers Förlag 9789100580889 -
Skraplotter
Inbunden bok. Albert Bonniers Förlag. 2003. 392 sidor.
Mycket gott skick. Skyddsomslag i hyggligt skick. Skyddsomslaget har en liten reva vid övre ryggslutet (se bild) samt några mindre veck runt kanter och hörn. Fin inlaga.
Baksidestext: Snön har redan kommit till Svartvattnet i västra Jämtland. Prästen Ingefrid Mingus från Stockholm kliver ur bilen, ut läs mer … läs merInrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK
- ISBN
- 9789100580889
- Titel
- Skraplotter
- Författare
- Ekman, Kerstin
- Förlag
- Bonnier
- Utgivningsår
- 2003
- Omfång
- 391 sidor
- Bandtyp
- Inbunden
- Mått
- 0 x 230 mm Ryggbredd 29 mm
- Vikt
- 633 g
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- Ur inledningen:¿Det var allhelgonaafton hon kom. Underligt nog.Från allhelgona är det riktig vinter. Då har snön lagt sig. Det går inte längre att krafsa fram tranbärsrevor i myren. Frostklara dagar sätter sig tjädern i topp och haren har ömsat päls och tagit den vita på. De klara isarna på tjärnar och pluttar är översnöade, ja, allt som är svart och allt som har ruttnat i hösten är borta. De döda har frid och den erbjuds också åt de levande.Jag skulle åka med kyrkskjutsen till Röbäck på allhelgonadagen för att lägga en vitmossekrans på Myrtens grav. I högmässan fick jag väl gå för att vänta in Reine som skjutsar de gamla med taxi. Men jag tålde inte prästen. Hon bara röker och babblar, sa Elias och det hade han rätt i.Denna afton i skymningen satt Elias och jag i mitt kök med varsin kopp kaffe. Det var så tyst. Det hade snöat hela eftermiddagen och Elias spår var för länge sen borta. Nu föll snön bara flinga för flinga. Då hörde vi en bil. När vi märkte att den inte körde förbi utan stannade på landsvägen ovanför huset kikade vi förstås. Elias frågade vem det var men jag visste inte. Det var en liten röd bil.Ett fruntimmer. Hon steg ur och innan hon drog ihop kappan hann jag se kragen.Dä ä en präst, sa jag.Å fan, sa Elias. Marianne skulle ju inte sluta förrän te nyår.Det var vad vi trodde. Att nya prästen var ute och hälsade på de äldre som vi kallas. Då hörde vi henne knacka på. Inte så värst försynt.Dom ä som dammsugaragenter, sa Elias. Få dom in foten så ha du dom här. Bju´na inte på kaffe.Jag sa att jag gatt gå och öppna i alla fall. Och där stod hon, barhuvad i kylan. Men hon hade bra kängor.Det var en liten kropp med stadiga ben i tjocka svarta strumpor. Ansiktet var omålat. På sätt och vis såg hon ut som en flicka fast hon måste vara gott och väl i femtioårsåldern. Fötter och händer var barnsligt små. Hon var alldeles allvarlig. Man kunde tro att hon var rädd. Ögonen var ljust blå och satt ganska tätt ihop. Hon pressade ihop läpparna och stirrade. Säg nånting människa, tänkte jag. Det man efteråt mindes bäst i hennes ansikte var näsan. Den var bred och böjd och alldeles för stor för det åldrade flickansiktet.Goddag, sa hon.Ja, det var ovanligt. Elias brukar klaga över att det bara är hej och hejdå nuförtiden.Om hon nu var präst, sa han efteråt. En skjorta med rundkrage kan väl vemsomhelst gå in och köpa sig. Han ville ha det till att hon kom för att luras, att hon var en sån som åkte runt och stal från åldringar.Hon sträckte fram handen och sa ett namn som ingen av oss förstod. Vi hade aldrig hört det förr.Jag har kommit för att min mor ska vara född i det här huset, sa hon.Ja, då ha du komme fel, sa jag.Myrten Fjellström, bodde hon inte här?Sen minns jag inte riktigt. Det vart väl tyst. Jag tror jag backade mot kökssoffan och satte mig. Jag sa antagligen att det var nåt fel. Ett missförstånd. Myrten Fjellström hade inga barn. Eller om jag inte sa nånting alls. Jag vet inte.Att hon tog fram ett kuvert ur kappfickan kommer jag ihåg. Jag var kall om fingertopparna när jag skulle ta i det och jag fumlade så att Elias tog det i stället.Ingefrid, sa han. Ingefrid Mingus. Skulle det va namnet?Jag kallas Inga men jag är döpt till Ingefrid. Brevet fick jag från en advokat i Östersund, sa hon. Jag har ärvt min mor.¿
Albert Bonniers Förlag 9789100580889 -
Vargskinnet : Guds barmhärtighet - Sista romp...
Inbunden bok. Bonniers.
Mycket gott skick. Skyddsomslag i gott skick. 2001,2002, 2003. Första delen är i en senare tryckning, del 2 och 3 i förstaupplagor. Skyddsomslagen har lätt nötta övre kanter, värst sista delen. Del 2 har en liten skada i laminaten på framsidan. Pärmar och inlagor är i bra skick. … läs mer
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK
Bonniers -
Skraplotter
Inbunden bok. Albert Bonniers Förlag. 2003. 392 sidor.
Nära nyskick. Skyddsomslag i nära nyskick. Ur inledningen:¿Det var allhelgonaafton hon kom. Underligt nog.Från allhelgona är det riktig vinter. Då har snön lagt sig. Det går inte längre att krafsa fram tranbärsrevor i myren. Frostklara dagar sätter sig tjädern i topp och haren har ömsat päls och t läs mer … läs mer
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK
- ISBN
- 9789100580889
- Titel
- Skraplotter
- Författare
- Ekman, Kerstin
- Förlag
- Bonnier
- Utgivningsår
- 2003
- Omfång
- 391 sidor
- Bandtyp
- Inbunden
- Mått
- 0 x 230 mm Ryggbredd 29 mm
- Vikt
- 633 g
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- Ur inledningen:¿Det var allhelgonaafton hon kom. Underligt nog.Från allhelgona är det riktig vinter. Då har snön lagt sig. Det går inte längre att krafsa fram tranbärsrevor i myren. Frostklara dagar sätter sig tjädern i topp och haren har ömsat päls och tagit den vita på. De klara isarna på tjärnar och pluttar är översnöade, ja, allt som är svart och allt som har ruttnat i hösten är borta. De döda har frid och den erbjuds också åt de levande.Jag skulle åka med kyrkskjutsen till Röbäck på allhelgonadagen för att lägga en vitmossekrans på Myrtens grav. I högmässan fick jag väl gå för att vänta in Reine som skjutsar de gamla med taxi. Men jag tålde inte prästen. Hon bara röker och babblar, sa Elias och det hade han rätt i.Denna afton i skymningen satt Elias och jag i mitt kök med varsin kopp kaffe. Det var så tyst. Det hade snöat hela eftermiddagen och Elias spår var för länge sen borta. Nu föll snön bara flinga för flinga. Då hörde vi en bil. När vi märkte att den inte körde förbi utan stannade på landsvägen ovanför huset kikade vi förstås. Elias frågade vem det var men jag visste inte. Det var en liten röd bil.Ett fruntimmer. Hon steg ur och innan hon drog ihop kappan hann jag se kragen.Dä ä en präst, sa jag.Å fan, sa Elias. Marianne skulle ju inte sluta förrän te nyår.Det var vad vi trodde. Att nya prästen var ute och hälsade på de äldre som vi kallas. Då hörde vi henne knacka på. Inte så värst försynt.Dom ä som dammsugaragenter, sa Elias. Få dom in foten så ha du dom här. Bju´na inte på kaffe.Jag sa att jag gatt gå och öppna i alla fall. Och där stod hon, barhuvad i kylan. Men hon hade bra kängor.Det var en liten kropp med stadiga ben i tjocka svarta strumpor. Ansiktet var omålat. På sätt och vis såg hon ut som en flicka fast hon måste vara gott och väl i femtioårsåldern. Fötter och händer var barnsligt små. Hon var alldeles allvarlig. Man kunde tro att hon var rädd. Ögonen var ljust blå och satt ganska tätt ihop. Hon pressade ihop läpparna och stirrade. Säg nånting människa, tänkte jag. Det man efteråt mindes bäst i hennes ansikte var näsan. Den var bred och böjd och alldeles för stor för det åldrade flickansiktet.Goddag, sa hon.Ja, det var ovanligt. Elias brukar klaga över att det bara är hej och hejdå nuförtiden.Om hon nu var präst, sa han efteråt. En skjorta med rundkrage kan väl vemsomhelst gå in och köpa sig. Han ville ha det till att hon kom för att luras, att hon var en sån som åkte runt och stal från åldringar.Hon sträckte fram handen och sa ett namn som ingen av oss förstod. Vi hade aldrig hört det förr.Jag har kommit för att min mor ska vara född i det här huset, sa hon.Ja, då ha du komme fel, sa jag.Myrten Fjellström, bodde hon inte här?Sen minns jag inte riktigt. Det vart väl tyst. Jag tror jag backade mot kökssoffan och satte mig. Jag sa antagligen att det var nåt fel. Ett missförstånd. Myrten Fjellström hade inga barn. Eller om jag inte sa nånting alls. Jag vet inte.Att hon tog fram ett kuvert ur kappfickan kommer jag ihåg. Jag var kall om fingertopparna när jag skulle ta i det och jag fumlade så att Elias tog det i stället.Ingefrid, sa han. Ingefrid Mingus. Skulle det va namnet?Jag kallas Inga men jag är döpt till Ingefrid. Brevet fick jag från en advokat i Östersund, sa hon. Jag har ärvt min mor.¿
Albert Bonniers Förlag 9789100580889 -
Vargskinnet: Guds barmhärtighet, Sista rompan...
Pocketbok. Albert Bonniers Förlag. 2003. 412 sidor.
Mycket gott skick. aningen gulnade, lästa. Hela serien. Portot gäller oavsett antal böcker. - Vi följer ett antal människoöden i byn Svartvattnet i Jämtland, alltsedan barnmorskan Hillevi Karin flyttade dit från Uppsala i en akt av botgöring. Hon träffade handelsmannen och läs mer … läs mer
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK
- ISBN
- 9789100101794
- Titel
- Sista rompan
- Författare
- Ekman, Kerstin
- Förlag
- Bonnier
- Utgivningsår
- 2003
- Omfång
- 411 sidor
- Bandtyp
- Mått
- 0 x 180 mm Ryggbredd 27 mm
- Vikt
- 222 g
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- Kriget gestaltar om livet för människorna i Svartvattnet. Hillevi Halvarssons dotter Myrten är nu vuxen. När hon ger sig iväg till Stockholm tar hon med sig en hemlighet som inte ens Kristin, hennes älskade fostersyster, vet om.Kristin som lidit en svår förlust genom kriget är fortfarande den som förmår tränga genom glömskan och förbinda det gamla med det nya. Fjällets dofter och ljud talar ännu till henne, och hon vet att det finns platser i skogen där man alltid hör barngråt. Förr fanns ett namn för den gråten, och den var allas skuld och egendom.Också Elis, konstnären, finns kvar i berättelsen; han lever nu i Sverige med sin hemlighet – om vem han är och var han kommer ifrån.Sista rompan är en rik och fängslande fortsättning på den första romanen Guds barmhärtighet i trilogin Vargskinnet. Den utspelar sig i Stockholm och Oslo, i den norska fjällvärlden, i Värmland och Venedig. Men Svartvattnet finns alltid kvar för dem som flydde. De är som duvor, säger Hillevi. De kommer tillbaka."Ekman har här som i sina tidigare böcker en sällspord förmåga att få det nästan outsägliga att bulta och leva..."Ingrid Elam, Expressen"Kerstin Ekman bygger sin roman med språklig njutning och genialitet. Det är ingenting annat än ett mästerverk."Eva Ström, Sydsvenska Dagbladet"Kvar efter läsningen har jag en märklig hörselbild, ekon av röster kring sjön Svartvattnet..." Ola Larsmo, Dagens Nyheter
Albert Bonniers Förlag 9789100101794 -
Skraplotter
Inbunden bok. Albert Bonniers Förlag. 2003. 392 sidor.
Mycket gott skick. Skyddsomslag i mycket gott skick. Namnad med klisterlapp.
Köp hur många böcker du vill av mig och betala endast för en frakt.
(Gäller vid ett och samma köptillfälle.)
Klicka på mitt användarnamn - BOKEN - nedan för att se alla böcker i mitt sortiment. … läs merInrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK
- ISBN
- 9789100580889
- Titel
- Skraplotter
- Författare
- Ekman, Kerstin
- Förlag
- Bonnier
- Utgivningsår
- 2003
- Omfång
- 391 sidor
- Bandtyp
- Inbunden
- Mått
- 0 x 230 mm Ryggbredd 29 mm
- Vikt
- 633 g
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- Ur inledningen:¿Det var allhelgonaafton hon kom. Underligt nog.Från allhelgona är det riktig vinter. Då har snön lagt sig. Det går inte längre att krafsa fram tranbärsrevor i myren. Frostklara dagar sätter sig tjädern i topp och haren har ömsat päls och tagit den vita på. De klara isarna på tjärnar och pluttar är översnöade, ja, allt som är svart och allt som har ruttnat i hösten är borta. De döda har frid och den erbjuds också åt de levande.Jag skulle åka med kyrkskjutsen till Röbäck på allhelgonadagen för att lägga en vitmossekrans på Myrtens grav. I högmässan fick jag väl gå för att vänta in Reine som skjutsar de gamla med taxi. Men jag tålde inte prästen. Hon bara röker och babblar, sa Elias och det hade han rätt i.Denna afton i skymningen satt Elias och jag i mitt kök med varsin kopp kaffe. Det var så tyst. Det hade snöat hela eftermiddagen och Elias spår var för länge sen borta. Nu föll snön bara flinga för flinga. Då hörde vi en bil. När vi märkte att den inte körde förbi utan stannade på landsvägen ovanför huset kikade vi förstås. Elias frågade vem det var men jag visste inte. Det var en liten röd bil.Ett fruntimmer. Hon steg ur och innan hon drog ihop kappan hann jag se kragen.Dä ä en präst, sa jag.Å fan, sa Elias. Marianne skulle ju inte sluta förrän te nyår.Det var vad vi trodde. Att nya prästen var ute och hälsade på de äldre som vi kallas. Då hörde vi henne knacka på. Inte så värst försynt.Dom ä som dammsugaragenter, sa Elias. Få dom in foten så ha du dom här. Bju´na inte på kaffe.Jag sa att jag gatt gå och öppna i alla fall. Och där stod hon, barhuvad i kylan. Men hon hade bra kängor.Det var en liten kropp med stadiga ben i tjocka svarta strumpor. Ansiktet var omålat. På sätt och vis såg hon ut som en flicka fast hon måste vara gott och väl i femtioårsåldern. Fötter och händer var barnsligt små. Hon var alldeles allvarlig. Man kunde tro att hon var rädd. Ögonen var ljust blå och satt ganska tätt ihop. Hon pressade ihop läpparna och stirrade. Säg nånting människa, tänkte jag. Det man efteråt mindes bäst i hennes ansikte var näsan. Den var bred och böjd och alldeles för stor för det åldrade flickansiktet.Goddag, sa hon.Ja, det var ovanligt. Elias brukar klaga över att det bara är hej och hejdå nuförtiden.Om hon nu var präst, sa han efteråt. En skjorta med rundkrage kan väl vemsomhelst gå in och köpa sig. Han ville ha det till att hon kom för att luras, att hon var en sån som åkte runt och stal från åldringar.Hon sträckte fram handen och sa ett namn som ingen av oss förstod. Vi hade aldrig hört det förr.Jag har kommit för att min mor ska vara född i det här huset, sa hon.Ja, då ha du komme fel, sa jag.Myrten Fjellström, bodde hon inte här?Sen minns jag inte riktigt. Det vart väl tyst. Jag tror jag backade mot kökssoffan och satte mig. Jag sa antagligen att det var nåt fel. Ett missförstånd. Myrten Fjellström hade inga barn. Eller om jag inte sa nånting alls. Jag vet inte.Att hon tog fram ett kuvert ur kappfickan kommer jag ihåg. Jag var kall om fingertopparna när jag skulle ta i det och jag fumlade så att Elias tog det i stället.Ingefrid, sa han. Ingefrid Mingus. Skulle det va namnet?Jag kallas Inga men jag är döpt till Ingefrid. Brevet fick jag från en advokat i Östersund, sa hon. Jag har ärvt min mor.¿
Albert Bonniers Förlag 9789100580889 -
Vargskinnet. Skraplotter
Inbunden bok. Albert Bonniers Förlag. OU uppl. 2004. 392 sidor.
ISBN 9789143011371
Nära nyskick. Skyddsomslag i nära nyskick.
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK
Albert Bonniers Förlag OU 9789143011371 -
Skraplotter & Sista Rompan ur Vargskinnetseri...
Inbunden bok. Albert Bonniers Förlag .
Mycket gott skick. Skyddsomslag i mycket gott skick. Två titlar av Kerstin Ekman
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK
Albert Bonniers Förlag -
VARGSKINNET: Guds barmhärtighet, Sista rompan...
Inbunden bok. Albert Bonniers Förlag. 2002. 400+412+392 sidor.
Mycket gott skick. Skyddsomslag i mycket gott skick. Komplett trilogi. Delen Guds Barmhärtighet är ett kartonaggeband, övriga två är inbundna med omslag. Lätt blekta ryggar på omslagen.
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK
- ISBN
- 9789100580285
- Titel
- Sista rompan
- Författare
- Ekman, Kerstin
- Förlag
- Bonnier
- Utgivningsår
- 2002
- Omfång
- 411 sidor
- Bandtyp
- Inbunden
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- När den andra delen av trilogin Vargskinnet börjar är det år 1942, och kriget har gestaltat om livet för människorna i Svartvattnet. I byn ligger ett beredskapskompani inkvarterat. Hillevi Halvarssons dotter Myrten har hunnit bli vuxen. Kristin, som bor på norska sidan med sin nya släkt, lider en svår förlust genom kriget, och Elis, konstnären, som varit tillbaka i Norge sedan en tid, tar sig efter ockupationen över gränsen till Sverige. I den här berättelsen är det främst Myrtens och Elis fortsatta öden vi får följa. När kriget är slut flyttar Myrten till Stockholm för att utbilda sig inom posten, och bort från byn tar hon med sig en hemlighet. Inte ens Kristin, hennes älskade fostersyster, vet om den. Och Elis lever vidare med sin hemlighet – om vem han är och var han kommer ifrån.Romanen utspelas på många andra platser än i Jämtland; i Stockholm, Oslo, den norska fjällvärlden, Värmland och Venedig. Men Svartvattnet finns alltid kvar för dem som flydde. De är som duvor, säger Hillevi. De kommer tillbaka. Kristin är fortfarande den genomgående berättaren i romanen, den som förbinder det gamla med det nya, den som kan se in i tiden. Hon känner glömskan sluta sig om minnena, men fjällets dofter och ljud talar ännu till henne, och hon vet att det finns platser i skogen där man alltid hör en barngråt. Förr fanns till och med ett namn för den gråten, och den var allas skuld och egendom. Sista rompan är en tättvävd och bred fortsättning på Guds barmhärtighet. Kerstin Ekman låter återigen en rik romanvärld växa fram, som i den tidigare serien Kvinnorna och staden, där livsöden och händelser flätas samman, de inre och de yttre, och där viktiga frågor ställs.Sista rompan blir huvudbok i Bonniers Bokklubb.
Albert Bonniers Förlag 9789100580285 -
VARGSKINNET: Guds barmhärtighet, Sista rompan...
Inbunden bok. Albert Bonniers Förlag. 2003. 400+412+392 sidor.
Gott skick. Skyddsomslag i mycket gott skick. Komplett trilogi. Delarna Guds Barmhärtighet och Sista Rompan är kartonnageband. Skraplotter är inbunden med omslag.
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK
- ISBN
- 9789100100629
- Titel
- Sista rompan - [roman]
- Författare
- Ekman, Kerstin
- Förlag
- Bonnier
- Utgivningsår
- 2003
- Omfång
- 411 sidor
- Bandtyp
- KARTONNAGE
- Mått
- 0 x 230 mm Ryggbredd 32 mm
- Vikt
- 639 g
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- Kriget gestaltar om livet för människorna i Svartvattnet. I den här berättelsen, som är den andra delen av trilogin Vargskinnet, är Hillevi Halvarssons dotter Myrten vuxen. När hon ger sig iväg till Stockholm tar hon med sig en hemlighet som inte ens Kristin, hennes älskade fostersyster, vet om.
Albert Bonniers Förlag 9789100100629 -
Skraplotter
Inbunden bok. Albert Bonniers Förlag. 2003. 392 sidor.
Mycket gott skick. Skyddsomslag i mycket gott skick.
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK
- ISBN
- 9789100580889
- Titel
- Skraplotter
- Författare
- Ekman, Kerstin
- Förlag
- Bonnier
- Utgivningsår
- 2003
- Omfång
- 391 sidor
- Bandtyp
- Inbunden
- Mått
- 0 x 230 mm Ryggbredd 29 mm
- Vikt
- 633 g
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- Ur inledningen:¿Det var allhelgonaafton hon kom. Underligt nog.Från allhelgona är det riktig vinter. Då har snön lagt sig. Det går inte längre att krafsa fram tranbärsrevor i myren. Frostklara dagar sätter sig tjädern i topp och haren har ömsat päls och tagit den vita på. De klara isarna på tjärnar och pluttar är översnöade, ja, allt som är svart och allt som har ruttnat i hösten är borta. De döda har frid och den erbjuds också åt de levande.Jag skulle åka med kyrkskjutsen till Röbäck på allhelgonadagen för att lägga en vitmossekrans på Myrtens grav. I högmässan fick jag väl gå för att vänta in Reine som skjutsar de gamla med taxi. Men jag tålde inte prästen. Hon bara röker och babblar, sa Elias och det hade han rätt i.Denna afton i skymningen satt Elias och jag i mitt kök med varsin kopp kaffe. Det var så tyst. Det hade snöat hela eftermiddagen och Elias spår var för länge sen borta. Nu föll snön bara flinga för flinga. Då hörde vi en bil. När vi märkte att den inte körde förbi utan stannade på landsvägen ovanför huset kikade vi förstås. Elias frågade vem det var men jag visste inte. Det var en liten röd bil.Ett fruntimmer. Hon steg ur och innan hon drog ihop kappan hann jag se kragen.Dä ä en präst, sa jag.Å fan, sa Elias. Marianne skulle ju inte sluta förrän te nyår.Det var vad vi trodde. Att nya prästen var ute och hälsade på de äldre som vi kallas. Då hörde vi henne knacka på. Inte så värst försynt.Dom ä som dammsugaragenter, sa Elias. Få dom in foten så ha du dom här. Bju´na inte på kaffe.Jag sa att jag gatt gå och öppna i alla fall. Och där stod hon, barhuvad i kylan. Men hon hade bra kängor.Det var en liten kropp med stadiga ben i tjocka svarta strumpor. Ansiktet var omålat. På sätt och vis såg hon ut som en flicka fast hon måste vara gott och väl i femtioårsåldern. Fötter och händer var barnsligt små. Hon var alldeles allvarlig. Man kunde tro att hon var rädd. Ögonen var ljust blå och satt ganska tätt ihop. Hon pressade ihop läpparna och stirrade. Säg nånting människa, tänkte jag. Det man efteråt mindes bäst i hennes ansikte var näsan. Den var bred och böjd och alldeles för stor för det åldrade flickansiktet.Goddag, sa hon.Ja, det var ovanligt. Elias brukar klaga över att det bara är hej och hejdå nuförtiden.Om hon nu var präst, sa han efteråt. En skjorta med rundkrage kan väl vemsomhelst gå in och köpa sig. Han ville ha det till att hon kom för att luras, att hon var en sån som åkte runt och stal från åldringar.Hon sträckte fram handen och sa ett namn som ingen av oss förstod. Vi hade aldrig hört det förr.Jag har kommit för att min mor ska vara född i det här huset, sa hon.Ja, då ha du komme fel, sa jag.Myrten Fjellström, bodde hon inte här?Sen minns jag inte riktigt. Det vart väl tyst. Jag tror jag backade mot kökssoffan och satte mig. Jag sa antagligen att det var nåt fel. Ett missförstånd. Myrten Fjellström hade inga barn. Eller om jag inte sa nånting alls. Jag vet inte.Att hon tog fram ett kuvert ur kappfickan kommer jag ihåg. Jag var kall om fingertopparna när jag skulle ta i det och jag fumlade så att Elias tog det i stället.Ingefrid, sa han. Ingefrid Mingus. Skulle det va namnet?Jag kallas Inga men jag är döpt till Ingefrid. Brevet fick jag från en advokat i Östersund, sa hon. Jag har ärvt min mor.¿
Albert Bonniers Förlag 9789100580889 -
Skraplotter
Inbunden bok. Albert Bonniers Förlag. 2003. 392 sidor.
Mycket gott skick. Skyddsomslag i mycket gott skick. 2003 Bonniers inb m omsl.
Kom ihåg! Portot gäller oavsett hur många böcker/ tidningar ni köper från oss; Anthon Klipp & Konsult här på Bokbörsen.
… läs merInrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK
- ISBN
- 9789100580889
- Titel
- Skraplotter
- Författare
- Ekman, Kerstin
- Förlag
- Bonnier
- Utgivningsår
- 2003
- Omfång
- 391 sidor
- Bandtyp
- Inbunden
- Mått
- 0 x 230 mm Ryggbredd 29 mm
- Vikt
- 633 g
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- Ur inledningen:¿Det var allhelgonaafton hon kom. Underligt nog.Från allhelgona är det riktig vinter. Då har snön lagt sig. Det går inte längre att krafsa fram tranbärsrevor i myren. Frostklara dagar sätter sig tjädern i topp och haren har ömsat päls och tagit den vita på. De klara isarna på tjärnar och pluttar är översnöade, ja, allt som är svart och allt som har ruttnat i hösten är borta. De döda har frid och den erbjuds också åt de levande.Jag skulle åka med kyrkskjutsen till Röbäck på allhelgonadagen för att lägga en vitmossekrans på Myrtens grav. I högmässan fick jag väl gå för att vänta in Reine som skjutsar de gamla med taxi. Men jag tålde inte prästen. Hon bara röker och babblar, sa Elias och det hade han rätt i.Denna afton i skymningen satt Elias och jag i mitt kök med varsin kopp kaffe. Det var så tyst. Det hade snöat hela eftermiddagen och Elias spår var för länge sen borta. Nu föll snön bara flinga för flinga. Då hörde vi en bil. När vi märkte att den inte körde förbi utan stannade på landsvägen ovanför huset kikade vi förstås. Elias frågade vem det var men jag visste inte. Det var en liten röd bil.Ett fruntimmer. Hon steg ur och innan hon drog ihop kappan hann jag se kragen.Dä ä en präst, sa jag.Å fan, sa Elias. Marianne skulle ju inte sluta förrän te nyår.Det var vad vi trodde. Att nya prästen var ute och hälsade på de äldre som vi kallas. Då hörde vi henne knacka på. Inte så värst försynt.Dom ä som dammsugaragenter, sa Elias. Få dom in foten så ha du dom här. Bju´na inte på kaffe.Jag sa att jag gatt gå och öppna i alla fall. Och där stod hon, barhuvad i kylan. Men hon hade bra kängor.Det var en liten kropp med stadiga ben i tjocka svarta strumpor. Ansiktet var omålat. På sätt och vis såg hon ut som en flicka fast hon måste vara gott och väl i femtioårsåldern. Fötter och händer var barnsligt små. Hon var alldeles allvarlig. Man kunde tro att hon var rädd. Ögonen var ljust blå och satt ganska tätt ihop. Hon pressade ihop läpparna och stirrade. Säg nånting människa, tänkte jag. Det man efteråt mindes bäst i hennes ansikte var näsan. Den var bred och böjd och alldeles för stor för det åldrade flickansiktet.Goddag, sa hon.Ja, det var ovanligt. Elias brukar klaga över att det bara är hej och hejdå nuförtiden.Om hon nu var präst, sa han efteråt. En skjorta med rundkrage kan väl vemsomhelst gå in och köpa sig. Han ville ha det till att hon kom för att luras, att hon var en sån som åkte runt och stal från åldringar.Hon sträckte fram handen och sa ett namn som ingen av oss förstod. Vi hade aldrig hört det förr.Jag har kommit för att min mor ska vara född i det här huset, sa hon.Ja, då ha du komme fel, sa jag.Myrten Fjellström, bodde hon inte här?Sen minns jag inte riktigt. Det vart väl tyst. Jag tror jag backade mot kökssoffan och satte mig. Jag sa antagligen att det var nåt fel. Ett missförstånd. Myrten Fjellström hade inga barn. Eller om jag inte sa nånting alls. Jag vet inte.Att hon tog fram ett kuvert ur kappfickan kommer jag ihåg. Jag var kall om fingertopparna när jag skulle ta i det och jag fumlade så att Elias tog det i stället.Ingefrid, sa han. Ingefrid Mingus. Skulle det va namnet?Jag kallas Inga men jag är döpt till Ingefrid. Brevet fick jag från en advokat i Östersund, sa hon. Jag har ärvt min mor.¿
Albert Bonniers Förlag 9789100580889 -
Skraplotter
Inbunden bok. Albert Bonniers Förlag. 2003. 392 sidor.
Nära nyskick. Skyddsomslag i gott skick.
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK
- ISBN
- 9789100580889
- Titel
- Skraplotter
- Författare
- Ekman, Kerstin
- Förlag
- Bonnier
- Utgivningsår
- 2003
- Omfång
- 391 sidor
- Bandtyp
- Inbunden
- Mått
- 0 x 230 mm Ryggbredd 29 mm
- Vikt
- 633 g
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- Ur inledningen:¿Det var allhelgonaafton hon kom. Underligt nog.Från allhelgona är det riktig vinter. Då har snön lagt sig. Det går inte längre att krafsa fram tranbärsrevor i myren. Frostklara dagar sätter sig tjädern i topp och haren har ömsat päls och tagit den vita på. De klara isarna på tjärnar och pluttar är översnöade, ja, allt som är svart och allt som har ruttnat i hösten är borta. De döda har frid och den erbjuds också åt de levande.Jag skulle åka med kyrkskjutsen till Röbäck på allhelgonadagen för att lägga en vitmossekrans på Myrtens grav. I högmässan fick jag väl gå för att vänta in Reine som skjutsar de gamla med taxi. Men jag tålde inte prästen. Hon bara röker och babblar, sa Elias och det hade han rätt i.Denna afton i skymningen satt Elias och jag i mitt kök med varsin kopp kaffe. Det var så tyst. Det hade snöat hela eftermiddagen och Elias spår var för länge sen borta. Nu föll snön bara flinga för flinga. Då hörde vi en bil. När vi märkte att den inte körde förbi utan stannade på landsvägen ovanför huset kikade vi förstås. Elias frågade vem det var men jag visste inte. Det var en liten röd bil.Ett fruntimmer. Hon steg ur och innan hon drog ihop kappan hann jag se kragen.Dä ä en präst, sa jag.Å fan, sa Elias. Marianne skulle ju inte sluta förrän te nyår.Det var vad vi trodde. Att nya prästen var ute och hälsade på de äldre som vi kallas. Då hörde vi henne knacka på. Inte så värst försynt.Dom ä som dammsugaragenter, sa Elias. Få dom in foten så ha du dom här. Bju´na inte på kaffe.Jag sa att jag gatt gå och öppna i alla fall. Och där stod hon, barhuvad i kylan. Men hon hade bra kängor.Det var en liten kropp med stadiga ben i tjocka svarta strumpor. Ansiktet var omålat. På sätt och vis såg hon ut som en flicka fast hon måste vara gott och väl i femtioårsåldern. Fötter och händer var barnsligt små. Hon var alldeles allvarlig. Man kunde tro att hon var rädd. Ögonen var ljust blå och satt ganska tätt ihop. Hon pressade ihop läpparna och stirrade. Säg nånting människa, tänkte jag. Det man efteråt mindes bäst i hennes ansikte var näsan. Den var bred och böjd och alldeles för stor för det åldrade flickansiktet.Goddag, sa hon.Ja, det var ovanligt. Elias brukar klaga över att det bara är hej och hejdå nuförtiden.Om hon nu var präst, sa han efteråt. En skjorta med rundkrage kan väl vemsomhelst gå in och köpa sig. Han ville ha det till att hon kom för att luras, att hon var en sån som åkte runt och stal från åldringar.Hon sträckte fram handen och sa ett namn som ingen av oss förstod. Vi hade aldrig hört det förr.Jag har kommit för att min mor ska vara född i det här huset, sa hon.Ja, då ha du komme fel, sa jag.Myrten Fjellström, bodde hon inte här?Sen minns jag inte riktigt. Det vart väl tyst. Jag tror jag backade mot kökssoffan och satte mig. Jag sa antagligen att det var nåt fel. Ett missförstånd. Myrten Fjellström hade inga barn. Eller om jag inte sa nånting alls. Jag vet inte.Att hon tog fram ett kuvert ur kappfickan kommer jag ihåg. Jag var kall om fingertopparna när jag skulle ta i det och jag fumlade så att Elias tog det i stället.Ingefrid, sa han. Ingefrid Mingus. Skulle det va namnet?Jag kallas Inga men jag är döpt till Ingefrid. Brevet fick jag från en advokat i Östersund, sa hon. Jag har ärvt min mor.¿
Albert Bonniers Förlag 9789100580889 -
Skraplotter
Inbunden bok. Albert Bonniers Förlag. 2003. 392 sidor.
Mycket gott skick. Skyddsomslag i mycket gott skick. Namn i boken
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK
- ISBN
- 9789100580889
- Titel
- Skraplotter
- Författare
- Ekman, Kerstin
- Förlag
- Bonnier
- Utgivningsår
- 2003
- Omfång
- 391 sidor
- Bandtyp
- Inbunden
- Mått
- 0 x 230 mm Ryggbredd 29 mm
- Vikt
- 633 g
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- Ur inledningen:¿Det var allhelgonaafton hon kom. Underligt nog.Från allhelgona är det riktig vinter. Då har snön lagt sig. Det går inte längre att krafsa fram tranbärsrevor i myren. Frostklara dagar sätter sig tjädern i topp och haren har ömsat päls och tagit den vita på. De klara isarna på tjärnar och pluttar är översnöade, ja, allt som är svart och allt som har ruttnat i hösten är borta. De döda har frid och den erbjuds också åt de levande.Jag skulle åka med kyrkskjutsen till Röbäck på allhelgonadagen för att lägga en vitmossekrans på Myrtens grav. I högmässan fick jag väl gå för att vänta in Reine som skjutsar de gamla med taxi. Men jag tålde inte prästen. Hon bara röker och babblar, sa Elias och det hade han rätt i.Denna afton i skymningen satt Elias och jag i mitt kök med varsin kopp kaffe. Det var så tyst. Det hade snöat hela eftermiddagen och Elias spår var för länge sen borta. Nu föll snön bara flinga för flinga. Då hörde vi en bil. När vi märkte att den inte körde förbi utan stannade på landsvägen ovanför huset kikade vi förstås. Elias frågade vem det var men jag visste inte. Det var en liten röd bil.Ett fruntimmer. Hon steg ur och innan hon drog ihop kappan hann jag se kragen.Dä ä en präst, sa jag.Å fan, sa Elias. Marianne skulle ju inte sluta förrän te nyår.Det var vad vi trodde. Att nya prästen var ute och hälsade på de äldre som vi kallas. Då hörde vi henne knacka på. Inte så värst försynt.Dom ä som dammsugaragenter, sa Elias. Få dom in foten så ha du dom här. Bju´na inte på kaffe.Jag sa att jag gatt gå och öppna i alla fall. Och där stod hon, barhuvad i kylan. Men hon hade bra kängor.Det var en liten kropp med stadiga ben i tjocka svarta strumpor. Ansiktet var omålat. På sätt och vis såg hon ut som en flicka fast hon måste vara gott och väl i femtioårsåldern. Fötter och händer var barnsligt små. Hon var alldeles allvarlig. Man kunde tro att hon var rädd. Ögonen var ljust blå och satt ganska tätt ihop. Hon pressade ihop läpparna och stirrade. Säg nånting människa, tänkte jag. Det man efteråt mindes bäst i hennes ansikte var näsan. Den var bred och böjd och alldeles för stor för det åldrade flickansiktet.Goddag, sa hon.Ja, det var ovanligt. Elias brukar klaga över att det bara är hej och hejdå nuförtiden.Om hon nu var präst, sa han efteråt. En skjorta med rundkrage kan väl vemsomhelst gå in och köpa sig. Han ville ha det till att hon kom för att luras, att hon var en sån som åkte runt och stal från åldringar.Hon sträckte fram handen och sa ett namn som ingen av oss förstod. Vi hade aldrig hört det förr.Jag har kommit för att min mor ska vara född i det här huset, sa hon.Ja, då ha du komme fel, sa jag.Myrten Fjellström, bodde hon inte här?Sen minns jag inte riktigt. Det vart väl tyst. Jag tror jag backade mot kökssoffan och satte mig. Jag sa antagligen att det var nåt fel. Ett missförstånd. Myrten Fjellström hade inga barn. Eller om jag inte sa nånting alls. Jag vet inte.Att hon tog fram ett kuvert ur kappfickan kommer jag ihåg. Jag var kall om fingertopparna när jag skulle ta i det och jag fumlade så att Elias tog det i stället.Ingefrid, sa han. Ingefrid Mingus. Skulle det va namnet?Jag kallas Inga men jag är döpt till Ingefrid. Brevet fick jag från en advokat i Östersund, sa hon. Jag har ärvt min mor.¿
Albert Bonniers Förlag 9789100580889 -
Skraplotter
Inbunden bok. Albert Bonniers Förlag. 1 uppl. 2003. 392 sidor.
Mycket gott skick. Inga anteckningar. Skyddsomslag finns i gott / mycket gott skick. Augustprisvinnare 2003.
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK
- ISBN
- 9789100580889
- Titel
- Skraplotter
- Författare
- Ekman, Kerstin
- Förlag
- Bonnier
- Utgivningsår
- 2003
- Omfång
- 391 sidor
- Bandtyp
- Inbunden
- Mått
- 0 x 230 mm Ryggbredd 29 mm
- Vikt
- 633 g
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- Ur inledningen:¿Det var allhelgonaafton hon kom. Underligt nog.Från allhelgona är det riktig vinter. Då har snön lagt sig. Det går inte längre att krafsa fram tranbärsrevor i myren. Frostklara dagar sätter sig tjädern i topp och haren har ömsat päls och tagit den vita på. De klara isarna på tjärnar och pluttar är översnöade, ja, allt som är svart och allt som har ruttnat i hösten är borta. De döda har frid och den erbjuds också åt de levande.Jag skulle åka med kyrkskjutsen till Röbäck på allhelgonadagen för att lägga en vitmossekrans på Myrtens grav. I högmässan fick jag väl gå för att vänta in Reine som skjutsar de gamla med taxi. Men jag tålde inte prästen. Hon bara röker och babblar, sa Elias och det hade han rätt i.Denna afton i skymningen satt Elias och jag i mitt kök med varsin kopp kaffe. Det var så tyst. Det hade snöat hela eftermiddagen och Elias spår var för länge sen borta. Nu föll snön bara flinga för flinga. Då hörde vi en bil. När vi märkte att den inte körde förbi utan stannade på landsvägen ovanför huset kikade vi förstås. Elias frågade vem det var men jag visste inte. Det var en liten röd bil.Ett fruntimmer. Hon steg ur och innan hon drog ihop kappan hann jag se kragen.Dä ä en präst, sa jag.Å fan, sa Elias. Marianne skulle ju inte sluta förrän te nyår.Det var vad vi trodde. Att nya prästen var ute och hälsade på de äldre som vi kallas. Då hörde vi henne knacka på. Inte så värst försynt.Dom ä som dammsugaragenter, sa Elias. Få dom in foten så ha du dom här. Bju´na inte på kaffe.Jag sa att jag gatt gå och öppna i alla fall. Och där stod hon, barhuvad i kylan. Men hon hade bra kängor.Det var en liten kropp med stadiga ben i tjocka svarta strumpor. Ansiktet var omålat. På sätt och vis såg hon ut som en flicka fast hon måste vara gott och väl i femtioårsåldern. Fötter och händer var barnsligt små. Hon var alldeles allvarlig. Man kunde tro att hon var rädd. Ögonen var ljust blå och satt ganska tätt ihop. Hon pressade ihop läpparna och stirrade. Säg nånting människa, tänkte jag. Det man efteråt mindes bäst i hennes ansikte var näsan. Den var bred och böjd och alldeles för stor för det åldrade flickansiktet.Goddag, sa hon.Ja, det var ovanligt. Elias brukar klaga över att det bara är hej och hejdå nuförtiden.Om hon nu var präst, sa han efteråt. En skjorta med rundkrage kan väl vemsomhelst gå in och köpa sig. Han ville ha det till att hon kom för att luras, att hon var en sån som åkte runt och stal från åldringar.Hon sträckte fram handen och sa ett namn som ingen av oss förstod. Vi hade aldrig hört det förr.Jag har kommit för att min mor ska vara född i det här huset, sa hon.Ja, då ha du komme fel, sa jag.Myrten Fjellström, bodde hon inte här?Sen minns jag inte riktigt. Det vart väl tyst. Jag tror jag backade mot kökssoffan och satte mig. Jag sa antagligen att det var nåt fel. Ett missförstånd. Myrten Fjellström hade inga barn. Eller om jag inte sa nånting alls. Jag vet inte.Att hon tog fram ett kuvert ur kappfickan kommer jag ihåg. Jag var kall om fingertopparna när jag skulle ta i det och jag fumlade så att Elias tog det i stället.Ingefrid, sa han. Ingefrid Mingus. Skulle det va namnet?Jag kallas Inga men jag är döpt till Ingefrid. Brevet fick jag från en advokat i Östersund, sa hon. Jag har ärvt min mor.¿
Albert Bonniers Förlag 1 9789100580889 -
Skraplotter
Inbunden bok. Bonniers. 2003. 391 sidor.
Mycket gott skick. Skyddsomslag i mycket gott skick. Vargskinnet serien.
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK
Bonniers
Your country and preferred language.
Select your country Select languageDenna webbplats använder cookies för att säkerställa att du får den bästa upplevelsen.
Stäng
Välkommen till Sveriges största bokhandel
Här finns så gott som allt som givits ut på den svenska bokmarknaden under de senaste hundra åren.
- Handla mot faktura och öppet köp i 21 dagar
- Oavsett vikt och antal artiklar handlar du till enhetsfrakt från samma säljare i samma kundvagn
![Sista rompan - [roman]](https://dez1v4fbcawql.cloudfront.net/metadata_thumb/978/910/010/9789100100629.jpg)